Jag och Sofia #2

Innan jag flyttade hit, till vår ståtliga huvudstad, bodde jag i Umeå i ett kollektiv med två stockholmsgrabbar. När en av pojkarna skulle flytta ut behövde vi en ny rumskamrat. Så träffade jag Sofia #2. Vi bodde ihop knappt en månad förra året (hon var klokare än jag och insåg att man inte skulle behöva städa efter dem man bodde tillsammans med och flyttade därför ut). Hur som helst så fann vi varandra ganska fort. Och även om vi inte känt varandra särskilt länge, kan jag ändå räkna henne till en av mina absolut bästa vänner.

Igår när jag kom hem från skolan låg i min brevlåda ett litet paket. När jag såg att det var adresserat till Sofia #1 Lundqvist förstod jag att det var Sofia #2 som varit i farten. I paketet låg ett USB-minne med massa bilder, ett humoristiskt skuldebrev, en kärleksförklaring till mig och ett inramat fotografi som föreställde oss.

Ni kan inte ana hur glad jag blev! Så himla fint. Diskuterade det här med att få brev med min gamla mamma i går. Vi kom fram till att ord som skickats med post känns så mycket. Ett ”jag tycker om dig” som skickats med fysisk post berör mer än ett som skickats via facebook. Personen som sänder det har faktiskt tagit sig tid att skriva ner det för hand, lagt det i ett kuvert, gått till brevlådan och gjort allt det för att det känns viktigt att berätta det för mottagaren.

Visste ni förresten att man kan skicka chokladogram? Jag fick ett av en annan nära vän när jag precis flyttat hit. Ett litet paket med en nallebjörn och en ask årechoklad, samt ett telegram med texten ”Välkommen hem. Hoppas du kommer trivas. Huddingeborna har det bra som får ha dig omkring sig! Kram Johanna”  Man blir så förbannat glad av så förbannat lite.

Vi borde skicka mer brev!