Vilken skön morgon jag hade idag. Vaknade ordentligt först vid 10-snåret och även fast jag sovit på soffan kände jag mig sådär riktigt skönt utvilad. Började skolan sent så jag hade ett par timmar att döda. Jag spelade ett par matcher betapet och sen lite poker. Jag har tydligen en ordentlig spelsvacka, bara förlorade…men jag var lika glad för det! Till frukost lyssnade jag på Coldplay och drömde mig tillbaka till deras fantastiska septemberkonsert i Globen.

Nu är jag precis hemkommen från plugget. Medan övriga familjen åkte norröver igår, stannade yngsta lillasystern och hennes polare. De gör sin prao på ett bibliotek här i krokarna. Nu ska jag sätta igång med fläskfilén, tjejerna har fått välja. Lite ambitiöst för en måndagsmiddag, jag vet, men det är inte alltid man har sånt finbesök från Norrland.

Jag hyr en möblerad bostadsrätt i andrahand. Detta innebär att soffan, köksbordet, sängen och alla de stora prylarna egentligen inte är mina. Tavlorna som hängt här har också varit min hyresvärds och allvarligt talat, konst vill man välja själv!

Tidigare hängde det två tavlor föreställande tre får bredvid varandra i vardagsrummet. Jag har aldrig förstått poängen med dem och beklagat mig åt både höger och vänster om dessa lamm.  

När familjen rumlade in här i fredags hade de med sig en för tidig julklapp. En gigantisk tavla.

Jag: Tack så hemskt mycket! Gillar verkligen tavlan! Helst de där små Guevara-stjärnorna längst ned!

Pappa: Jag är så stolt över att ha närt en kommunist vid min barm!

Nu längtar jag ännu mer till jul och Carl-Bertil Jonsson och hans vänner.

Vardagsrumsvägg: före & efter

Yo Frodo, what you doin' wearing the ring'

All powerful jewelry, is that your new thing'

I know it's hard when you're little more than 3 foot 4

Your little ass so close to the floor.

Trying to lead the fellows to the gates of Mordor

The Fellowship!

(Yea the fellowship)

I don't rap about bitches and hoe's,

I rap about witches and trolls,

just passing on the words of the Elven king,

Wisdom to all

Frodo! Don't wear the ring!

Jag, Salem Al Fakir och syster

Igår kväll ramlade hela halva familjen in här. Morsfars, systrarna och ett extrabarn (yngsta systerns kompis). Bröderna blev tyvärr hemmavid på grund av diverse hockeymatcher, men det kanske var lika så bra det. 7 pers i min lilla lya blir rätt trångt det. En riktigt trevlig fredagskväll blev det. Tacos, idoltittande och familj är en bra kombination.

Idag åkte jag och äldsta lillasystern till Berwaldshallen och kollade in Sveriges radios symfoniorkester och Salem Al Fakir. Tror ni vi blev glada när vi sprang in i det lilla krullhåriga musikaliska geniet utanför? Vi skakade som små lyckliga asplöv efter att ha fått prata med honom i två sekunder.

Efter konserten bar det av till centrum där vi mötte upp lilla lillasystern och hennes kompis. Vi gick på bio och såg ”Mamma Mia”. Den var riktigt fin. Ett lyckopiller.

Vad har vi lärt oss idag då? Jo, att Salem Al Fakir verkligen kan sjunga, medan Pierce Brosnan skrålar på som en annan gammal Saabmotor.

Dagen får fem av fem toasters i alla fall! God natt folks!

Jag fick Kommunals försäkringsbrev i dag. Jag trodde inte att jag var försäkrad via facket eftersom jag är tjänstledig, men se det är jag. När jag flyttade hit till storstan skaffade jag en studenthemförsäkring helt i onödan med andra ord. Som tur var ligger både den och Kommunals försäkring hos Folksam. Jag ringde dit och förklarade läget.

Pengarna jag betalat för min studenthemförsäkring skulle jag få tillbaka och allt var frid och fröjd. Grejen som gör det här telefonsamtalet intressant är att jag fastnade i det så länge. Gubben på Folksam började snacka om både det ena och det andra. Jag hakade på. Vi pratade om olika kameramodeller, om min hörselskada, om livet som student, om hur störande det är när Internet är segt och en massa andra grejer. När jag lagt på insåg jag att jag pratat med en helt främmande man från norrbotten i en halvtimme.

Han måste ha haft ett tråkigt jobb eller nåt.

 (Oftast när jag ringer till Folksam får jag sitta i telefonkö i minst 3 min…)

Klockan var 06.02 när jag rumlade in på Umeå flygplats. 2 minuter efter att de stängt incheckningen av bagage. Så det var bara att ta bagen som handbagage. Eftersom att vi ska slippa terrorister och flygkapningar har flygplatserna numer de mest underliga reglerna. Jag kan förstå att resenärer inte får ta med sig knivar och knark. Men hallå, mormors hemmagjorda lingonsylt? Okej, den är halvflytande. Men vad skulle jag göra? Kleta den på piloten?

Beslagtaget:

2 burkar hemmagjord lingonsylt (ovärdeligt)

1 Björn Axen-hårskum (200 kr)

2 Redken-produkter (300 kr)

1 Body shop-parfym (200 kr)

1 Aloe vera-ansiktstvätt (500 kr)

Summa: 1200 kronor

Den sistnämnda produkten är något jag behöver.  Men att behöva är inte samma sak som att ha råd med. Ända sedan min väska blev våldtagen på flygplatsen har de invaderat mitt ansikte, finnjävlarna. Att det ser för jävligt ut, det kan jag leva med, men de här finnarna gör ont. Dagens I-landsproblem.

Jag är kissnödig, men orkar inte gå till toan.

Sitter för övrigt med kommunartikeln nu. Det är inte lätt att få tag på folk i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, nämnderna eller i politiska partier. Usch. Har dock snackat lite med kommunstyrelsens ordförande, Bo Trygg. Han satt i Florida och solade. Givande.

Den utlovade sushi-kvällen blev mycket lyckad. Norrmännen kockade på bra och resultatet blev helt enastående! Jag och rumskompisen kände oss som sämre människor eftersom vi inte gjort något lika vänligt under dagen. Så. Vi kom på den geniala idén att gå över till grannen med resterna av gårdagens tårta (delvis eftersom vi hade sushi-koma och verkligen inte kunde trycka i oss dem).

Det gjorde vi också. Och himmel vad glad hon blev, vår granne. ”Men gud vad gulligt av er! Jag som precis nekat ungarna glass, nu blir de överlyckliga” sa hon, medan de små stod och studsade vid hennes sida. Jag blev så glad över att göra någon annan glad. Jag är fortfarande glad.

Så mycket lyxigare kan en tisdagsmiddag inte bli...