Jag törs påstå att vi alla kommer upp i en ålder då  julen inte känns lika fantastisk längre. Men gissa vad? Vinden har vänt, i alla fall för mig! Jag vet att det inte finns mycket nöje i att läsa om andra människors perfekta jular. Trots detta måste jag få dra några riktiga höjdpunkter från gårdagen.

Pappa hade lagat världens godaste trattkantarellsomelett till julbordet. Självklart toppade den inte mormors hemmagjorda köttbullar, men det var på vippen.

Att se Karl-Bertil Jonsson och samtidigt ha paltkoma med en släkt som både är julröd och röd på andra vis är alltid fantastiskt.

Mest smickrande julklappen fick jag av min äldsta lillebror; en hudolja som motverkar celluliter. Tack för den! (Han försvarade sig med att han hört att den skulle vara riktigt bra.)

Att gå på midnattsmässan i kyrkan är relativt ny jultradition i vår familj. Årets var helt fantastiskt. Prästen verkade till synes vara lite lätt pårökt och han flummade på i all evighet om vad som kändes som ingenting. Jag kom inte helt osökt att tänka på Dude where's my car? och scenen med And then? And then? And then? Ordsnurreri till trots lyckades prästen ändå träffa mig i hjärtat. Han trodde verkligen på det han sa på sin hemtrevligaste norrlänska. Det är vackert. Jag, moster och bror fick dock kämpa för att kväva våra skrattkavalkader när pappa somnade, gång på gång på gång. 

Efter att vi förlåtit våra synder gick vi loss på glöggen och spelade ett Trivial-liknande spel med mat och dryck som tema. Jag, moster, en morbror och dennes sambo blev långvarigast och satt vakna till långt in på småtimmarna.

Den bästa julen på länge!