Vi syskon brukar alltid få en gemensam klapp på julaftonsmorgon. En film, ett sällskapsspel, ett tv-spel eller något liknande så vi ska ha något att roa oss med fram till Kalle Anka.

I år fick vi en dansmatta och tv-spelet Dancing stage universe. Snacka om svettigt! Roligare morgongympa får man leta efter. Jag och brorsorna har studsat runt som ena riktiga tokar. Vi gillar framförallt att skaka till The Hives låt Hate to say I told you so. Min minst-systra har kallat mig lätt besatt, men det skiter jag i.

God jul på er alla! 

Två av mina småsyskon sitter och spanar in Miami Ink på Discovery nu. Det påminner mig om the good old days!

Nu börjar det dra ihop sig inför julafton, så jag ska inte sura. Men sen får snön gärna smälta bort (jag vet att jag tjatat om att jag längtat efter det, men ett par dagar sådär räcker). Jag vill ha sol, värme och bad igen! Det bara måste bli en utlandsresa till våren. 

Nu sitter jag på Jonas jobb. Han arbetar som hustekniker på Umeå Universitet och förstod att det skulle vara ganska dött så här dan' före doppardan', så han frågade om jag hade lust att hänga med. Det känns lite som bring your kid to work-day fast omvänt och lite annorlunda.

När Jonas kom hem från Thailand fick jag det här armbandet av honom. Han är söt.

Så var första julpasset på gammjobbet avklarat. Det känns rätt skönt att vara tillbaka, om än bara tillfälligt. Det gick fort att komma i galoscherna igen om man säger så. Rutiner, mediciner, portkoder och grepp sitter som etsade i minnet. Visst är det väl fantastiskt att man kan komma ihåg så mycket smågrejjer egentligen!? 

Japp. Då sitter jag här på FOI (försvarets forskningsintitut) igen. Jobbade som personlig assistent mellan gymnasiet och högskolan och är nu tjänstledig. En student är fattig och behöver pengar så jag passar på att jobba lite här, nu när jag lix är hemma.

Till skillnad från vad jag trott så kändes det inte alls lika ångestfyllt att komma hit igen. Missförstå mig rätt, jag trivs här, men innan jag slutade var det mycket strul med chefer, scheman och annat som gjorde att vi stackare fick slita häcken av oss. Nu känns det mest lugna puckar (men det bör tilläggas att jag varit här endast en timme än så länge).

Jonas kom hem från Thailandet igår och på grund av min bakishet och hans jet-lag blev det en mycket tidig kväll. Det är skönt att vakna upp utvilad klockan 06.00!  Det är inte så ofta det händer. När Jonas tuffade iväg till jobbet la jag mig i sängen med svärmors hembakta tunnbröd och en kopp te och såg filmen Henry Pool is here. Det kunde inte ha blivit en bättre morgon!

Jag är inte religös på något vis, inte det minsta faktiskt. Men den här filmen fick mig att vilja tro och det är stort. Nu ligger jag här och känner mig helt tom, men samtidigt helt uppfylld. Det är en konstig känsla. Mest av allt känner jag mig glad. Vill varmt rekommendera alla att se den! Här kommer ett smakprov.

Bussresan med hockeygrabbsen var ett sant nöje. Denna flaska den ska varandra, från den ena till den andra, låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå! Pappa hade dock rätt om den hårda jargongen.

Lillebror hade det inte lätt när resten av packet satt och skojraggade på mig, bara för att retas. Till slut sa bror lite kaxigt Ragga på ni, ni ser väl om ni har någon chans!

Jag blev avsläppt på Teg och traskade hem till min Johanna. Det var riktigt trevligt att få ha henne för mig själv några sekunder. Efter några timmar åkte vi vidare till Haga och LN:s lagfest på en kortvisit. Och sen blev det Rött på Berghem.

En riktig helkväll. Jag måste säga att jag saknat att gå ut i Umeå. Man träffar så himla goa människor, både kända och okända. Snacket ligger på en helt annan nivå än den i Stockholm. Jag hör hemma här. Så enkelt är det.

Att se se hockey i Norrskenshallen var fantastiskt. Det var verkligen länge sen jag kände mig så hemma. Det var väl ingen höjdarmatch, men lillebror skötte sig hyffsat snyggt i kassen. Men roligast av allt var nästan att se minsta lillebror (12 år) döma U10-matcher i periodpauserna.

I en av periodpauserna kom en handbollsmamma fram till mig och sa:

Alltså, du blir snyggare och snyggare för varje gång jag ser dig Sofia. Min föreställning är att det går utför efter 20-strecket, men du måste vara undantaget som bekräftar regeln! 

Jämarns. Jag känner mig het ikväll!

Nu väntar en bussresa med hockeygrabbarna i LN91 mot storstan (allt är relativt). Pappa varnade mig precis för att det kan vara hård jargong i bussen. Jag är taggad!