I dag har jag vinkat av Anna och hennes kille. De sitter just nu på ett plan till Asien. Där ska de resa runt en hel månad, vilket betyder att jag kommer att ha kombofritt här hemma. Jag börjar redan känna mig rastlös!

Visste ni förresten att det är lättare att plugga när någon ser att man gör det? Jag tror det kan vara så att man känner sig duktigare när någon vet. Liksom. Bara så ni har koll så ska jag läsa nu! Massor.

Jag har bestämt mig för att börja fototrissa. Veckans tema är Såhär ser det ut där jag är idag.

I dag har jag och Anna ägnat oss åt inbrott. Vi klev upp tidigt för att hinna åka och simma innan våra skolor började. I bastun efteråt är det som bekant väldigt trevligt att smaska på en apelsin eller två. Vi bestämde oss därför för att knata förbi Ica innan och gå loss på frukten.

När vi kom fram till skjutdörrarna (eller vad kallar man dem?? Sådana som går upp av elektricitet?) öppnades dem inte. Vi såg att det var liv och rörelse där inne och antog att det bara var något fel på dörren. Så. Vi bände upp den, klev bekymmerslöst in i affären och började plocka på oss saker. Efter en stund ställer sig en anställd och tittar lite frågande på oss och säger lite irriterat och misstänksamt Eh, vad tror ni att ni håller på med ? ... Vi har inte öppnat än!

Det var bara att lägga tillbaka sakerna och skamset gå vidare mot simhallen och ingen apelsin i bastun fick vi. Tur vi hade varandra! 

Ändå. Min besöksstatistik från januari är cool. Och då menar jag inte mängden besökare, utan mera siffran i sig. 

Jag hittade min gästbok från kollektivtiden i dag när jag småstädade. Där fanns så mycket roligt att läsa. Jag saknar Umeå och jag saknar att bo i kollektiv. Det finns många nackdelar med det, men oj vad mycket roligt folk jag träffat tack vara det! Det här inlägget skrevs på min födelsedag 2008 av kombosarnas Tumbapolare:

Sofia jag räds inte din kurviga buk,

ett berg att bestiga för min ivriga kuk. 

Att ditt yttre förolämpa nu närmast blivit en sed,

jag vill dig förföra på en velicoped. 

Chick flick utan dess like och på det värsta, amerikanska viset dessutom, vi snackar The Holiday. Jag älskar den, det ovannämnda till trots, av hela mitt hjärta. Snacka om feel good-film! I går fastnade jag framför dumburken och såg den för femte gången. 

Jag har träningsvärk i benen, ett tydligt tecken på en lyckad kväll! Jag hade oförskämt trevligt i går.

Sällskap: JMS-skrap och Spexet

Förfest: hos Anna

Mellanfest: pub där Emanuel DJ'ade

Efterfest: på Debaser. (Och oj vad vi dansade!)

På det sistnämnda stället sprang jag in i en gammal gymnasiekompis som bor i Norge. Skoj. Världen är bra liten!