Landat. Lagat lunch. Ätit lunch.

Gissar att min bloggningsambition kommer att sjunka lite under helgen. Jag tänker ägna mig åt annat. Ässämpel; umgås med familjen eller bo i sängen med pälsklingen. Trevlig helg önskar Soff från ett ganska vårigt Umeå!

Dagen har varit minst sagt hektisk. Igår (läs imorse) kom jag hem från Maries födelsedagsfirande närmare 02.00, något som gjorde att jag inte var den piggaste gaffeln i lådan på arbetsintervjun i morse kl. 10.00 Tur jag har charm! De gillade mig så mycket att jag ska få provjobba redan nästa vecka.

Efter det åkte jag till city och hämtade upp ett par band med intervjuer till en annan students projektarbete. Jag har fått i uppgift att printa ner dem till skriven text, vilket jag ägnade mig åt när jag kommit hem från body pump plus lyxlunch på söder med Hannis. Det mina vänner tog sin lilla tid (printandet alltså). Jag har suttit med det två timmar, effektiv tid, och ändå bara kommit halvvägs. Jag måste antingen förhandla om lönen, eller avsäga mig resten av intervjuerna (det rör sig om tjugo stycken totalt). Tur att de handlade om ett så spännande ämne, annars hade jag aldrig idits.

Kvällen spenderades på O'learys i Huddinge med roomie-Anna och Borlänge-Andy, med go'middag och i riktig slutspelsanda! Det är nästan så jag känner skägget börjar växa! Med endast fjorton sekunder återstående av sista perioden lyckade Färjestad peta in 1-0-målet. Surt sa räven, men jag har redan börjat ladda om till lördagsmatchen.

Nu är jag precis hemkommen och har krafsat ihop något som ska likna min Umeå-packning. Imorgon ska jag nämligen mysa med karln i norr. På hög nivå. Det var det. Sov så gott. 

Vi hade melodifestivalstävling igår när vi firade att Marie blivit en i mängden av oss nyblivna 22-åringar. De tävlande var jag och Hans. Här ser ni när han kommer på vem som vann schlagern -02.

Ett förtydligande:

Hans: FAME!!

Jag: Ja! Lyssna till ditt hjärta!

[Jag sjunger Lyssna till ditt hjärta.]

Såhär i efterhand har jag insett att det är Friends som gjort den låten, inte Fame. Shit happens liksom, jag bju'!

Jag älskar att serien I en annan del av Köping en gång för alla okejat att driva med utvecklingsstörda. Eller. Det där tar jag tillbaka förresten. När jag kikar på det skrattar jag inte åt dem, snarare med. I en annan del av Huddinge har jag och Anna på slutet ägnat oss åt att imitera Tobbes bästa. Titta och njut.

Jag gråter lyckotårar. Detta är helt sjukt! Mitt svartgula hjärta har aldrig känts så varmt.

Anna har, av förklarliga skäl, skrattat gott åt mig hela kvällen. Jag tror jag vet hur det känns att ha ADHD eller åtminstone en grov form av ticks och kanske en liten släng av Tourettes nu? Ofrivilliga ryckningar och andra kroppsliga rörelser, skrik, stön, gurgel och nu sist då; tårar har jag lyckats producera i kväll. Fy fan vad roligt! 

Jimmie Eriksson drog i alla fall skönaste citatet i andra perioden. Efter att han fått en klubba rakt upp i ansiktet och börjat blöda utav bara den, frågade sjukvårdarna om de kunde börja sy, varpå han svarade: Sy!? Här ska inte sys, sätt på en jävla tejpjävel! 

Jag älskar honom.

Det är ett par riktigt trötta lag som håller på nu. Än så länge ligger matchen på fjärde plats av de längsta matcherna i svensk hockeyhistoria. Snart fortgår den med en sjätte period. Jag återhämtar mig, likt en spelare, med lite hallonkräm medan jag väntar. Nerver!