Jag måste lägga av med tidsoptimismen.

Min älskade Sofia #2 släppte av mig på Alvik 10 minuter innan avgång imorse. Jag försökte vålda mig igenom kön till säkerhetskontrollen och kom till slut fram till gaten. Damen vid disken informerade mig om att de precis raderat mig från passagerarlistan eftersom jag varit för sent ute. Jag tittade i flämtande förfäran på henne i två sekunder innan hon vänligt fortsatte ...det går säkert att ordna! Men hade du kommit EN minut senare hade det varit käppkört!

Jag sprang hela vägen till planet och ursäktade mig flåsande för "trappkillarna" som väntade på att packa ihop. Jag hetsade mig uppför trappen och när jag äntligen ramlade in i planet, andfådd som en gubbe på helium, fick jag en halvkram av en flygvärdinna som försökte lugna mig. Slappna av, det är ju fem minuter kvar till start!

När samma flygvärdinna senare serverade mig kaffe frågade hon leende om jag hämtat mig. Mitt SAS-hat har under dagen minskat dramatiskt. Det kanske är på tiden att jag ber den där Eva om ursäkt...

Vi gjorde succé i våra kungakronor på prinsessans utspring igår.

Vilken grej! Vilken tjej! Vilken dag!

Alla var så fina! Jag blev alldeles varm och nostalgisk och ja, jag vet inte allt! Jag fick dessutom chans att trycka till min gamle historielärare - stenhårde Egil Brinkstam - med frågan Hur går det för Björklöven nu då? och göra honom stolt genom att berätta om mitt toppbetyg på B-uppsatsen. Det kändes gött.

Efter allt hoolabaloo på schtan åkte vi vidare till morbrors stuga vid älven och firade av våra gals - Pernilla och Julia. Päronen och mormor hade slängt ihop mat och tårta värdiga en riktig kungafamilj och släkten värmer som bekant bäst.

En olycka inträffade senare på studentskivan. Det gick som tur var bra för syster och hennes gang, men det är fruktansvärt tragiskt att något sådant ens kan hända! Huvvaligen.