Jag måste lägga av med tidsoptimismen.

Min älskade Sofia #2 släppte av mig på Alvik 10 minuter innan avgång imorse. Jag försökte vålda mig igenom kön till säkerhetskontrollen och kom till slut fram till gaten. Damen vid disken informerade mig om att de precis raderat mig från passagerarlistan eftersom jag varit för sent ute. Jag tittade i flämtande förfäran på henne i två sekunder innan hon vänligt fortsatte ...det går säkert att ordna! Men hade du kommit EN minut senare hade det varit käppkört!

Jag sprang hela vägen till planet och ursäktade mig flåsande för "trappkillarna" som väntade på att packa ihop. Jag hetsade mig uppför trappen och när jag äntligen ramlade in i planet, andfådd som en gubbe på helium, fick jag en halvkram av en flygvärdinna som försökte lugna mig. Slappna av, det är ju fem minuter kvar till start!

När samma flygvärdinna senare serverade mig kaffe frågade hon leende om jag hämtat mig. Mitt SAS-hat har under dagen minskat dramatiskt. Det kanske är på tiden att jag ber den där Eva om ursäkt...

Vi gjorde succé i våra kungakronor på prinsessans utspring igår.

Vilken grej! Vilken tjej! Vilken dag!

Alla var så fina! Jag blev alldeles varm och nostalgisk och ja, jag vet inte allt! Jag fick dessutom chans att trycka till min gamle historielärare - stenhårde Egil Brinkstam - med frågan Hur går det för Björklöven nu då? och göra honom stolt genom att berätta om mitt toppbetyg på B-uppsatsen. Det kändes gött.

Efter allt hoolabaloo på schtan åkte vi vidare till morbrors stuga vid älven och firade av våra gals - Pernilla och Julia. Päronen och mormor hade slängt ihop mat och tårta värdiga en riktig kungafamilj och släkten värmer som bekant bäst.

En olycka inträffade senare på studentskivan. Det gick som tur var bra för syster och hennes gang, men det är fruktansvärt tragiskt att något sådant ens kan hända! Huvvaligen.

Vår alldeles egna lilla sessa has left the building. Jisses, vad sentimental jag blev när jag skulle fota henne efter att ha agerat hetssminkös. Julia tar studenten idag!

HIPP HIPP HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

Det har slagits in presenter och lagats mat och studentskyltsdonats och så vidare. Ända tills nu. Jag är gravt imponerade av mina föräldrar som orkar göra det här för tredje gången (och fler blir det). Om några timmar beger sig min syster iväg till Umeå och champangefrukost. Själv fattar jag ingenting - för vi har tagit studenten. Det var ju alldeles nyss vi som stod på flaket och skrålade Arbetslös! Tjaaaalaaalaaalaaala! Och inte har jag åldrats inte, nej, nej. Det är syrran som kommit ikapp! Jag vill hur som helst önska henne en fantastisk och minnesvärd student med mycket sol, lagomfylla och glädjetårar. Sådär som 'ne ska va! Puss.

Daniel, jag, Jannike och Sayomi på vår studentmottagning 2006.  

Under examensfikat blev det, genom en försenad födelsedagspresent, extra tydligt vad min släkt tycker om mina älskade föredettingar...

Idag har jag spanat in Artediskolans sommaravslutning i Nordmalings kyrka. Yngsta lillebrollan och kusin-Linn gick ut sjunde klass. Yngsta lillasystern och kusin-Max firade att de får lämna högstadiet för alltid. Jag är vansinnigt stolt över syster som lyckades kamma hem två stipendium! Två! Ett i språk och ett allround för goda studieresultat. Jag måste i samma veva passa på att skryta genom att säga att hon går i mina pluggfotspår. Jag fick nämligen ett stipendium i samhällsorienterande ämnen när jag tog min examen (ja, man säger så här) för hela 7 år sedan (!).

Syrran och de övriga stipendiumtagarna (på min tid delades det ut tre totalt, stipendierna har förökat sig).

               
      Max kramar rektorn.     Mormor och kusin-Daniel.    Lillebror i svirarkostymen.

Vilken jäkla resa! Idag har jag gått från brunch mitt inne i city på en solig balkong, till ett kallt Norrland och härligt grillad familjemiddag. Det var bara äldsta lillebror och mor som visste att jag skulle dyka upp. Övriga såg minst sagt överraskade ut när jag traskade in i mitt föräldrahem och äldsta lillasystern grät en lite studenttår mot min axel i en fin kram när vi sågs. Skönt att vara hemma!

Hittade precis den här bilden i mamis blogg. Himmel vad jag saknar familjeupptågen i lilla Nordmaling. I veckan får jag krama lite på grabbarna Lundqvist under min speedovisit i alla fall. (Ja, jag saknar er Lundqvistbrudar också.)