Det snackas mycket nu. Om det som hände i lördags. Jag spatserade Drottninggatan ner när det hände. Det slog mig först idag. För inte märkte jag av det någonting då. Ingenting alls faktiskt.

Någon tyckte vi skulle stryka Lars Vilks-skämtet ur årets spexmanus, en annan uttryckte sitt förakt mot islamister, Jimmie Åkessons sekreterare twittrade om dådet med en gnutta förjusning "Är det nu man får säga 'vad var det jag sa'? #äntligen". Jag säger bara som Elisabeth Biström (V):

Det är tragiskt att en man sätter bomber runt midjan och spränger sig. Men det är också tragiskt att ett rasistiskt riksdagsparti försöker använda dådet i sina smutsiga syften. Mot detta måste fler höja sina röster. Vi måste hålla ihop mot rasismen.