Idag arbetar jag heldygn. Jobbfamiljen är på äventyr och jag och Gussi myser hemma. Återigen - jag har världens bästa jobb! Jag har sett hockey och G har skrattat åt både mina svordomar och hurrarop. Tyvärr blev det mer av det förstnämnda efter slutsignalen. Vad är det för lottolag vi möter egentligen? Jag tycker vi hade övertaget, om än inte ett solklart sådant, i både andra och tredje. Sen går de där bastarderna och petar in ett kvitteringsmål med 30 sekunder kvar av ordinarie speltid och vinner sedan förlängningen. Mitt gulsvarta hjärta värker. Bajs.

Nu sussar G sött i sin säng. Jag tänker spana in Melodifestivalen eller fila på examensarbetet. Bulla! G's päron har dessutom bunkrat upp med chirre och annat gotta till mig och det sista jobbmamman sa när hon gick var: "Det finns en baginbox om du skulle bli sugen på lite vin." Nu tänker jag ju inte anta det erbjudandet, men det om något visar ju hur skön den här familjen är!

Idag fyller du år. Jag vill bara säga tack för att du är du. Snart fikar vi. Grattis pullan!

Igår var det exakt på dagen ett år sedan jag och Frida började föräldrautbildningen inför förlossningen. Vi fixade därför babylunch ute i Bagis och fem stycken småknåddar infann sig med varsitt päron. God mat, liv och rörelse var det inte sparsmakat med! Efteråt fick jag skjuts hem av en av mammorna. I bilen erkände jag att det började rycka lite i livmoderna av att leka med de små. Allt hon sa var:

- Men hallå! Du är 24 år, det finns gott om tid till barn sen!

Efter gårdagskvällens spexrepetition vankades en halvspontan klassöl. Det hela blev väldigt nostalgiskt och vi sa massa snälla grejer till varandra. Idag när jag skulle förklara för morsan hur det var beskrev jag det som "sista veckan innan studenten". Det känns lite så. Snart är vi klara och lämnar utbildningen bakom oss, förhoppningsvis håller vi fast vi varandra. Det tror jag att vi gör!

Hur som helst. När vi trillade ut halvfulla och dana vid stängningsdags konstaterade vi att det var gött att inte ha någon annan att ansvara för än oss själva. Det där med barn kan vänta.

På nattbussen hem garvade jag halvt ihjäl mig åt killen intill mig som satt läste körnoter. Sen övertalade Anna och Marie (mest Anna) mig att sova över hos dem. Orsak oklar. Men det blev trevligt. Efterfest med vatten och ostmackor följdes upp av långfrukost i morse. Goa grejer.

Resten av dagen har jag suttit och möglat framför datorn med examensarbetet. När jag var som mest uppe i ett flow sa jag högt för mig själv "Shit, det här kommer att bli SÅ bra!" När jag var klar sex timmar senare insåg jag att allt bara var en enda röra. Allt jag skrivit är skit.

Såg precis The Pianist (eller "The Penis" som bror tyckte jag sa, lustig felhörning där - kachiiing). Fantastisk film må jag säga! Skildringar av förintelsen har alltid fascinerat mig, men det här var något utöver det vanliga. Vacker rulle. Se den! Se den!

(Jag ber på förhand om ursäkt för detta inlägg. Jag hatar egentligen bloggar som är sinnessjukt redovisande och låååångdragna. Men hallå? Jag har ju inte pratat med en  annan människa sen 14-tiden. Jag är förlåten!)

- Why the fucking coat?

- I'm cold.

Det gick alldeles ypperligt med barnvaktandet igår! Till läggdags vill säga. Först då upptäckte lilltjoppan att mamma var borta. Och jisses vad hon skrek! Oavbrutet och länge. Efter att ha prövat allt (verkligen allt) la jag mig av ren utmattning i sängen, med henne intill mig (fortfarande gallskrikandes). Jag började nynna vaggvisor och då minsann - då tystnade och somnade hon bums. Tänk att ett så gammalt välbeprövat knep kunde funka? Go Byssan Lull! Go!

Jag har för övrigt insett att det kommer att bli upp till mig att lära lunsen lite hockeyvett. Hon diggar när jag sjunger AIK-ramsor! Det bådar gott inför framtiden.

Matchen slutade med vinst! 4-3. Tack och lov. Vilket jäla oflyt med utvisning för puck out i slutminuten och att LHC då lyckades kvittera. Galet. Jag trodde jag skulle hinna bita av mig både läppar och naglar i förlängningen. Hugah!

Dagens examensarbeteseminarium gick helt OK trots att min inlämnade text var halvt som halvt fallfärdig. Det finns hopp! Det här ska nog gå vägen.

Nu ska jag bege mig till Bagis för att barnvakta Cleolunsen själv för första gången. Myse!

Måste också tillägga att jag åt min lunch alldeles för fort nyss. Det känns som att jag har en femkilos pastadegsklump i magsäcken. Men det är sol ute! Vår.

Posten har hittat hit. Äntligen! Och förstå min glädje när det första som landar i brevlådan är detta:

Jag har inte öppnat det än. Vill njuta av den fina inslagningen lite till. Men snart...

Det har  dessutom gått förvånansvärt bra att plugga idag! Mina internetbuserier till trots. Jag har knåpat ner nästan alla tecken. Att dessa tecken inte är helt 100 bekymrar jag mig inte så mycket över just nu. Putsputsputs hinns säkerligen med! Jag har även gjort min sista intervju idag. Och käkat semla! Sweet dude.

I helgen fixade bror så jag har tillgång till Slingboxen hemma i Nordmaling. Har därför möjlighet att se alla slutspelsmatcher live. Himla nice. Tackarrr! 1-1 står det alltså efter första perioden. Vi inledde svagt, men har hämtat upp det någorlunda och lyckats skapa några chanser. Det ser dock allt annat än lugnt ut. Vårt försvar är minst sagt virrigt och LHC är på hugget. Men nu jämarns! Kör!

Men är det så förfärligt lätt då? Uppenbarligen behöver jag internet för att kunna skriva skiten. Och här finns alla dessa lockelser! Jag har i alla fall kommit igång. Problemet är bara det att vi ska lämna in ett utkast till morgondagens seminarium och jag har en intervju inbokad ikväll (precis innan första slutspelsmatchen, ajaj!)

Och här sitter jag med flotthåret och multitaskar. Fotar mig själv, borstar tänderna och pluggar. Märk väl att Narcissus-lökarna jag fick i födelsedagspresent av några spexkamrater redan börjat slå ut. Jag kanske borde plantera krassefröna jag fick av mor? Nej för helvete! Examensarbete var det ju! FOKUS!

Jag vet, det här är ett totalt ovärt inlägg och det är jättestädat här hemma.

I helgen har jag alltså haft finbesök av min stora lilla lillebror. Efter extrafamiljsmiddagen hos Lundströms igår låg vi uppe och surrade långt inpå småtimmarna. Vi kom fram till att jag är himla bra på att prata relationer även om jag inte riktigt lyckas få till det för egen del.

Imorse var vi av förklariga skäl rätt döda när alarmet började stortjuta vid sjusnåret. Jag trotsade min trötthet och lotsade bror till Älvsjö där han sedan fick ta bussen till flyget på eget bevåg. Det har varit härligt att få rå om honom lite. Och jag har tvingat honom att ställa sig i bostadskö här i Stockholm. Så snart kanske vi kan hänga på heltid! Like the good old days...

När jag kom tillbaka till lyan somnade jag på den härligt hårda bäddsoffan. Vaknade igen 19.32 och insåg att jag slösat bort ytterligare en potentiell pluggdag. Förmodligen behövde jag det efter den hårda helgen. Det tar på krafterna att bli äldre! Men eftersom försummandet av skolan i allra högsta grad sker aktivt och fullt medvetet kan jag dessvärre inte ens tycka synd om mig själv. Bajs. Var är inspirationen? Och varför ska man ha tråkigt när man kan ha kul?