Idag fyller min älskade fader fyrtioåtta år. Världen hade varit en bättre plats om fler var som han. Grattis papi!

För övrigt så ringde de rosa molnen i veckan och bad mig sluta klampa på dem. Härligt, härligt, men farligt, farligt. Det känns som att jag är i fas ändå. Jag står på mig med myrstegsmännskan. Den som lever får se och allt sånt där. Annars upptar prallen, jobb, spex och kompishäng det mesta av min tid. "Himmel vad fina vänner jag har" kommer jag på mig själv med att tänka titt som tätt. Så ni vet. Tack!