Igår käkade jag och Ulfen middag och sedan smet vi upp till översta våningen i mitt Visättrahus. Där mös vi med rödtjut på brandtrappan med utsikt över hela halva Stockholm ända till solen gick ner. Fina grejer! Vi (okej, kanske mest jag) gjorde dessutom årets kanske smörigaste låtlista som passande nog bär namnet brandtrappen. Varsågoda!

Nu ska jag sätta igång med packandet inför årets upplaga av Peace and Love. Såhär såg det ut sist. Lite bittert känns det att missa Volbeat med flera ikväll, men samtidigt påminner mina exkursisar mig ständigt om att man som resejournalist inte ska klaga. Jag klagar inte! Ärtor och kärlek gott folk!

För att citera min mor: "Du har inte bloggat på ett par dagar nu.... Det är ju så jag håller koll på dig."

Så på hennes begäran alltså! Midsommarfirandet går fortare och fortare för vart år som går. I år var det som om värsta Speedo Gonzales burnade förbi och så var den helgen ett minne blott. Igår kände jag mig minst 63 år äldre och midsommarbaksmällan har aldrig varit fetare. Men värt - ja det var det!

Vi har spelat poker, brännboll och fotbolll, badat, skrivit låtar, uppträtt och haft allsång, ätit gott, dansat massor, lekt skönhetssalong, gjort en avstickare till en byafest där större delen av deltagarna var födda på 90-talet, eldat, bundit kransar, snapsat, kramats, gråtit och skrattat. I sedvanlig anda med andra ord! Vi lever livet med varandra. Humor, glädje, utan skuld och skam. Kom igen vi gör det en gång till!

Bilderna är ödmjukt stulna från Gunilla, Peter B och Elsa.

Jag ber om Burträsk för den sega uppdateringen här. Det är bara att inse faktum - det känns tämligen oinspirerande att sätta sig och blogga när jag kommer hem efter en heldag framför dattan på reddis.

Dublin var i alla fall finfina grejer! Oerhört öppna och trevliga människor, många fina restauranger, annorlunda hotell, mysiga affärer och härligt uteliv. Att dricka en öl på Guiness Museum var inte så dumt det heller. Och vädret var helt klart över förväntan!

Nu andas jag ut och laddar om för en riktig kalashelg med världens bästa Midsummer Crew - den sjätte i raden. Fab!

  Såhär såg det ut i fjol.

Glad midsommar på er!

Bilder från här och var har börjat ploppa upp på fejjan. Jag snor och lovar att bju' igen så fort jag införskaffat den utlovade kameran...

Kåraktivafesten, torsdag

Examensfirande fredag och lördag

Gårdagens G.U.D-överlämningshäng

Så var det med det. Idag har jag fått äran att gå på presstjoho på Villa Godthem. Det kändes sjukt lyxigt med trerätterslunch tilllagad av självaste Melker Andersson och jordgubbschampagne och vin och allt vad det heter. Jag kan ju säga som så att jag trivs med livet. Och imorgon drar jag iväg på min första reportageresa. Åter till packningen! So long!

Hur rått får ett råmanus vara? Alla 16 samlade. We made it!

Jag har varit sämst på att uppdatera här insåg jag nyss. Skämmes på sig!

Sen sist har jag i alla fall lyckats gå hem i skälig tid från en mycket trevlig kåraktivafest, tagit min examen, druckit öl i Tanto, nattnakenbadat i Hagaparken, hängt massor med en extramysig människa, kickstartat på mitt nya jobb och krisbarnvaktat Cleolunsen. Det känns stabilt.

Min kamera gick i stöpet i julas och jag har börjat fatta att det är läge att skaffa en ny... That's it for now. Hej, hej, hemskt mycket hej!

Kommer ni ihåg det här? Eftersom jag inte ville förlora en praktikdag (det här var innan jag visste att jag skulle få jobbet) har jag  skjutit på att kolla upp fanskapet till idag.

På vårdcentralen

Farbror doktor: Oj, det här benet är tre centimeter bredare än det andra... Det rör inte jag! Vid en centimeters skillnad finns misstanke om blodbropp.

Det var bara att skutta upp till akuten för fröken Lundqvist. Och där blev jag kvar i massor av timmar. Jag har under dagen dragit av mig byxorna inför tre olika främmande män och ingen blev riktigt klok på mina symptom. Efter diverse blodprover och ultraljud senare konstaterades det att jag är frisk som en nötkärna. På riktigt! Läkaren sa till och med att jag kunde fortsätta snusa utan bekymmer...eh?

Och benet? Ja. "Om det blir värre kan du ju köpa en stödstrumpa".

Sådärja. Det kanske inte riktigt var såhär jag tänkt min första arbetsdag, men väl på kontoret fattade jag i alla fall att allvaret börjar nu. Har fått en egen kontorsplats och ny dator, eget telefonnummer och så vidare. Cooooola grejer!

Foto: Tommy Pedersen          

Det är inte ofta jag känner mig "stolt över att vara svensk". Men idag känner jag mig åtminstone glad över att inte vara finne... Dockan/Spillarn/Marran, allas vår kärtbarnharmånganamn-Marie, bjöd ikväll med mig på EM-kvalmatchen mellan Sverige och Finland. Den första landskampen jag sett live ever! Det var fab!

Och vilken match sen! 5-0 bah sådär. Klarrrrt och betarrt! Ingen kickar fotboll som han och allt sånt. Folkfest!