För att min ömma moder ska få ännu ett livstecken från mig väljer jag nu att blogga. Dagarna går så fort, jag har blivit bättre på att umgås med mina vänner och insett att det inte är så jäkla givande att blogga (läs sitta vid dattan) när man häckar framför en skärm mer än 8 timmar om dagen på jobbet. Men anywho. Sedan sist har jag hunnit svänga om Norrlandet i min kära mormors ära. Hon fyllde hela 70 bast och de firades med buller och bång uppe på Kallhögen utanför Vännäs.  

Först hittade vi massa gamla fina bilder på henne. Här är hon 20 år med mamma, relativt nykläckt, i famnen.

Och för att komma till kalaset fick vi åka nercabbat i hagel. Morbror fäller inte ner får så lite inte. Han var för övrigt väldans nöjd med sin nyinvesterade guldtand. "Niklas Strömstedt, Mike Tyson och jag!". 

Mormor i en 50 år äldre, men minst lika fager, tappning!

Och hemma. Det ryms så sjukt mycket kärlek i det där huset. Och i Norrland.

Jag tror jag flyttar tillbaka en vacker dag. Kanske inte nödvändigtvis till Nordmaling

(med sexbunkrar och Rundviksvatten och allt vad det är), men till Norrland. Ume kanske?