Jag hade tänkt stanna hemma (läs: i norr) typ en och en halv vecka. Det blev en hel vecka till. Man fastnar lätt där. Och jag hade aldrig bytt ut lugnet, korsordslösingen på stugverandan, badtunnebaden, kantarellplockningen, hjortronen, familjen, vännerna, sjön, havet och naturen mot något annat i hela världen. Faktum är att Stockholm suger i jämförelse. Ja, om det inte vore för…

...mina befjädrade buddies vid Lötsjön. Där jag för övrigt har upptäckt att man kan motionera...

...de fina vännerna jag faktiskt har här...

...semiironiska utekvällar med älsklingen i Sundbyberg...

...och att Prideparaden är mycket fetare här. Plus att Larsa är världens snyggaste och lyckligaste snubba!

Idag började jag dock jobba igen. En inre värme fyllde visserligen min barm när jag fick tjenixa på mina härliga kollegor i morse, men när jag stegade hem från kontoret insåg jag att min semester är slut och att solen också verkar vara det. Attans! Jag och Allt om Bröllop-Anna var rörande överens om att bokandet av vår Amsterdam-resa  var ett smart drag. Något att se fram emot. Tjoho!

  Stockholm, as we know it. I alla fall idag.