Fredagen erbjöd förfest på Teg hos Johanna (kanske lite i min ära, typ "du ska åka hem, hej då-fest"). Det var himla mysigt. Tre gamla gymnasiekompisar, en före detta rumskompis och en nyfunnen vän infann sig. Precis alldeles lagom.

På förfesten röjdes det runt med damskoprovning och hopp i sängen och väl på Taket hamnade vi mitt upp i en personalfest för rälsläggare. Med andra ord fanns där karlar i alla storlekar, former och åldrar från alla Sveriges hörn. Himla stimulerande sällskap må jag säga! Och det bästa av allt var att jag fick ett löfte som de dyrt och hederligt lovade att hålla; Botniabanan ska vara klar i Oktober 2010. Sug på den ni! Som ni kan se nedan blev det på det hela en helt kanon toppenkväll! Thanks guys!

Nils och Martin i Johannas pjucks.

Johanna, Ida-Maria och Nils på Taket.

Sofia skakar loss i Johannas crib.

Det ösregnar. Och appropå ös kom jag att tänka på det här; en midsommaraftonskväll i en inte allt för avlägsen baktid.

Jag är sämst på att uppdatera känner jag. Jag skäms. Min mor ringde mig igår och frågade om jag levde. Allvarligt. Jag skäms också över att jag inte varit hemma i Nordmaling mer än två timmar sen jag kom upp. Men nu är det som bäddat för en skön helg i släktandans tecken. Jag åker till Ocklohoma nu och hälsar på mormor med roomie-Anna och Jonas och sedan blir det grill med familjen i Nordmaling i morgon.

Annars har jag ägnat norrlandsvistelsen till att jobba alldeles för mycket och att dricka alldeles för mycket öl.

Trästocksfestivalen förra helgen var kung. Perssons pack och Miss Li var bäst. Puss på er vänner. 

Det är egentligen lite hemskt att jag känner mig sönderarbetad efter endast två veckor på jobbet, men så är fallet. Missförstå mig rätt, jag trivs, det gör jag. Men att jobba nio dagar i streck (varav en var ett 15timmars- och två var nattpass) känns inte riktigt humant ändå. Trästocksfestivalen hägrar och den kunde inte komma lägligare. På torsdag går jag av och blir ledig i (hela) tre dagar! Sqwiiieeehoo.

Man får försöka att ta livet med en klackspark som den här killen

(som för övrigt är min lillkusin på midsommarafton i år).

Jag vill bara förtydliga två saker:

1. Jag hade inte druckit sju öl

2. Det var J som fick laxa upp 

Såhär såg det ut igår när jag stajlade krullet till minstbrorsan och plattångade håret på honom, Stockholmsåterresan till ära. Nu är jag hemma i Huddinge igen. Bloggar mer om min händelserika Göteborgspåsk imorgon. Gud vad jag gillar västkusten.