Okej, gårdagen var kanske ingen världshit. Det började med att Huge (min hyresvärd) ringde och meddelade att en faktura på 1300 svenska riksdaler skulle landa i min brevlåda inom kort. Penningarna ska täcka kostnaden för störningsjournens utryckning(ar) i lördags. Det var väl kanske inte hela världen... men sen!

Efter praktiken gick jag för att hitta mig en söt examensklänning. När jag prövat fyrtiotvå olika och krånglat av mig skitplaggen på Gina Tricot kände jag hur det dunsade till på min fot. AJ SOM FAN! Och sen kunde jag inte hitta min telefon. Den måste ha glidit över till provhytten intill. Jag knackade snällt på och frågade om damen (läs snorungen) där inne såg någon mobil. Hon svarade nej.

Jag krigade mig sedan fram i kassakön och frågade om personalen hade en telefon jag kunde få ringa min alldeles färskborttappade mobbe till. Det fick jag. Det tutade upptaget. En minut senare var den avstängd. Jäkla skit! OFLYT!

Nu är kortet spärrat. Jag ska gå och handla en ny lur idag. Ni som tycker att jag borde ha ert nummer kan ju maila det till mig på fejjan eller här: sofia.lundqvist@hotmail.com . Tack!

Det har varit ett händelserikt spexår. Nu är det över. Jag har blandade känslor inför det hela. Det känns både tomt och skönt och ledsamt. Veckan som gick var fantastisk! Vi ägde på scenen! Vi kom varandra nära och på slutet såhär insåg vi hur grovt jäkla mycket vi faktiskt tycker om varandra.

Efter sista föreställningen på lördag väntade den legendariska spexsittningen. Jag kan ärligt säga att kvällen kvalar in på listan över de bästa jag varit med om! Det kändes lite som studenten all over again. Och alla var så fiiiina.

Och här sjunger vi vår G.U.D-sång som jag vet rörde åtminstone en person till tårar.

Y to the EAH!

Låt: Anyone else but you

Sofia: Jag kan inte fatta att allt gått så fort, och att det till slut faktiskt gick som smort .
Över förväntan måste jag faktiskt säga om.... detta spex.

Annika: Kommer du ihåg hur Felicia blev röööv? Eller hur Åsa blev vår regissör?

Sofia: Allt känns suddigt men det blev en uppsättning... med sting.

Annika: Hur kom det sig att allt redde ut sig till slut? Att vi tillochmed satte vårt sluttjut?
Jag är jävligt tacksam över allting som ni gjort.... för detta spex.

Sofia: Kommer du ihåg när folk hoppa av? Och vilken jävla ångest det gav?

Annika: Vilken tur att Felix, Erik, Afram rädda oss.... detta till trots

Båda: trots att vi klantat oss en ganska stor del

och säkert gjort en en del gudomliga fel.

Är vi väldigt nöjda över att vi löste allt

Sofia: Det känns ballt

Båda:Dudududu.....

Annika: Högström dekorade och djungeln blev till

Sofia: Lange sydde kläder som fick tiden att stå still

Annika: Elias gjorde att allting sa kaaachiiing... ååå allting

Sofia: allting löste sig fast Nisse skippa rep och drack öl istället i ett enda svep

Annika: och fast Love, Strand och Lasse knappt alls var med....på några rep

Sofia: Det löste sig med PR som spred ord över hela vår Södertörnsjord

Annika: Och vi fick ordning på denna spexhord.... och ett lovord

Sofia: lovord vill ge er alla som vart med. Ikväll ska vi fan i mig ligga sked

Båda: Vi ska snacka ananas och jobba på vår fred

Annika: i flera led...

Sofia: Led gjorde vi ibland under spexåret

Annika: Men det var värt det där magsåret

Båda: som detta gett oss i några månaders tid

Sofia: Vila i frid.

Båda:Du du du du du du dudu
Du du du du du du dudu

Imorrn kaffetårar vi och minns denna tid...

Annika: vila i frid.

Båda: Du du du du du du dudu
Du du du du du du dudu
Du du du du du du dudu du

Vila i frid

Sen vankades efterfesten. Och jag säger då det! Vilken jäkla hejbrakadundrarfest! När störningsjouren kommer tre gånger och farbror blå får upplysa en om att festen är slut - ja, då vet man att det varit en riktigt lyckad en.

Dagen efter mådde vi som vi förtjänade. Somliga värre än andra. Men som sagt! Totalvärt det!

Vila i frid SöderSpexet 2010/2011.

Bilder lånade från Julia, Åsa, Leo och Malin.

Förra året var det under föreställningsveckan spottkörtelssten minsann. I år har jag lyckats göra något med min fot (nej, jag vet inte vad). Det enda jag vet är att den är svullen som en elefants och ömmar lite gosigt sådär. Men oavsett om foten är med eller ej ska jag kl 15.00 stå på scen och presentera föreställningen "Kriget om Vietnam - eller Hair i djungeln" för sista gången. Det känns vemodigt.

Jag har även bestämt mig för att komma i mina skyhöga klackar till spexsittningen, med eller utan svullnad. Jag förtjänar en snyggkväll.

I torsdags bestod ungefär en tredjedel av publiken av min familj och vänner. Det kändes fint. Mitt blomaltare har vuxit! Tack! 

Igår var hela schtorfamiljen plus Spillarn och Anna till Gröna Lund och spanade in Säkert! Det var också mys. Och just det! Undertecknad har blivit kallad till jobbintervju på praktikplatsen. Stort! Fredens vänner.   

2 avklarade - 2 to go! Idag aegde vi om möjligt ännu mer än igår! Shit vad skojs.

Foto: Åsa Enström Garnström

Titta så mysigt vi har det! Kom och se det live! Ni som missade premiären har fortfarande chans att ta del av förerställningen Kriget om Vietnam - eller Hair i Djungeln i veckan (ons, tors och lör). Biljetter bokas på www.soderspexet.se .

Ja, gott folk! Vi överlevde alltså premiären och vilken känsla det var! Jag kände mig riktigt, riktigt stolt när jag stog där och höll det lilla tacktalet efter föreställningen. Glädje!

Sen fick jag världens finaste blombukett av Anna och Marie och en smaskig rabarber av Denkan! Fiiint. Och efteråt trotsade jag min onda hals och drog ett par firaröl med gammspexarna och de coola banddudesen. Snajsigt.

Under samma rubrik fann jag denna bild i min systers blogg. Den är tagen i helgen och föreställer mina päron. Inga konstigheter!

Genrepet gick helt OK! Funderar dock på att sjukanmäla mig imorgon också. Huvudet är tungt och halsen kliig. Men premiären blir säkerligen A to the mazink i alla fall!

I helgen har det putsats, tajtats till och bara nötts. De sista förberedelserna är kirrade! Vi välkomnar morgondagens premiär med öppna armar! Nu börjar det riktigt roliga!

Efter utpulsen igår knatade väl valda delar (vi som ställde upp) av gräddan hem till Åsa för att baKabullar till föreställningsfikat. När jag till sist nådde min port vid 02.00-snåret insåg jag att jag glömt mina nycklar i logen. Smidigt! I sådana stunder är det skönt att man har så fina vänner i samma hus. Tack!

Som sagt! Premiär imorgon. Bush, Obama och Jane Fonda kommer. Gör du? Boka din biljett här.

Samtliga bilder tagna av Åsa.

Ikväll ska vi i alla fall avskedsfesta honom - AghaniStyle! Nu kör vi!