Jag kan med stor glädje meddela att helgen varit en himla fin en. Familjen rumlade in i storstaden sent på torsdagskvällen och jag har hängt en hel del med dem.

I fredags kidnappade jag med min yngsta lillasyster till födelsdagsfirandet av finaste spexar-Dennis. Karaokeklubb och efterföljande pubhäng. Det var skojs! Och undertecknad blev aningen suddig, precis som den enda bilden...

Igår mådde somliga således som de förtjänade men det hindrade en inte från att vara i full gas! Först blidde det hockey på Hovet (Solna AIk - AIK, 2-0). Mindre rolig match, men fortfarande kul att se mina svartgula pojkar lira live givetvis.

Efter det bar det av till Bio Söder för att se Woddy Allens nya Midnight in Paris. Jäkligt bra film även om trailern är aningen anspråkslös.

Sen såg vissa av oss lite farliga ut. Rolig kuriosa är att jag nästan råkade riva pappersdekoren på bild 1 över mig. Så kan det vara.

Idag har jag mest sprungit runt på visningar och krubbat med den andra galningen på bild 2. Sweet dude.

Ursäkta bloggdöden men jag orkar inte data när jag kommer hem eftersom jag datar hela dagarna på jobbet.

För att sammanfatta det hela: Norrland var härligt. Begravningen var fin. Jag fick se Skellefteå AIK spela på hemmaplan och vinna efter tre (tre!) mål i boxplay. Jag försöker för närvarande lära mig spela ukulele. Igår var jag och såg White Lamb spela på Bara Vi. En gammal Umeå-kompis lirar i bandet och det var minsann ett kärt återseende. Annars är det lugna puckar som råder och ikväll drösar familjen ner här. Mys!

Om ni vill hålla er uppdaterade på vad jag pysslar med på arbetstid ska ni som sagt spana in Redaktionsbloggen.  Well, well.

I helgen ska jag alltså till Skellefteå för att ta ett sista avsked av min farmor. I skrivande stund försöker jag välja kläder till begravningen och en märklig känsla har infunnit sig. Jag tror inte riktigt jag fattat än.

  Farmor, lilla farmor, vem var väl som du?

I torsdags såg jag och Patrik Slagsmålsklubben.

Spola fram till 1.50 för att fatta röjfaktorn.

I fredags sket det sig med Maggio-sällis så istället film-

kvällade jag med min älsk. En riktig gammromance fick det bli.

Igår kom Martin hit på morgonen och idkade Alfapethäng med mig och

Ulfen. Det var mycket angenämt trots jag inte vann (!)

Och på kvällen skulle ett av världens kanske finaste brudpar firas av. Stort tack!

Ibland gäller det att tänka till när man jagar intervjupersoner och alla sätt är som bekant bra utom de dåliga. 

För fler inlägg av den här kalibern följ ESCAPE 360ºs helfärska redaktionsblogg. Den hittar ni HÄR!

Konserten var självklart både kalas- och konfettibra. Fällde en liten smygtår till It takes a fool to remain sane. I övrigt var alltihopa en riktig hejbrakadundrarglädjekavalkad. Ett värdigt avslut på en fantastisk bandhistoria helt enkelt.

Jag grät ut det mesta som fanns att gråta ut natten till igår, därför kändes det någorlunda okej när samtalet om farmors bortgång kom igår morse. Allt hade tydligen gått väldigt lugnt till och farfar och alla hennes tre barn var med när hon tog sitt sista andetag. Pappa beskrev det som "fint".

Kom påse så ska jag blåsa upp dig.

-------------------------------------------------------

I övrigt håller jag ett högt tempo. Det är mycket på gång och när det är mycket på gång mår jag som allra bäst. Igår var jag på smyginvigningen av restaurangen Miss Voon. Trevligt värre och maten (som kom i fyra rätter) var mumma, trots att den såg lite mysko ut stundtals...

Och idag rök ankleversoskulden 104 meter över marken på  Och himlen därtill. Utsökt! Ibland är det tur att man är samvetslös köttätare.

Kvällen vigdes åt att spana in guldgossen Daniel Adams-Ray. Jisses vad det röjde. Han fick dessutom scensällskap av Petter, fröken Maggio och Tensta. En alldeles lagom uppvärmning inför The Ark imorgon skulle jag kalla det.

Tilläggas bör dock att jag nog är lite underytanledsen över farmor. Jag är alldeles för bra på att stänga av. Det kommer nog ikapp mig på begravningen. 

Kom påse så ska jag blåsa upp dig. 

Igår fick jag äntligen gå på Gröne Jägaren! Jag har försökt ta mig dit ända sedan jag flyttade ner ungefär. Snobbarna i min umgängeskrets har dock blåvägrat följa med mig och inte vill man sätta sin fot där ensam inte. Hur som helst är Ulfen inte den som är fin i kanten och igår gick vi dit post-ironiskt (som han uttryckte det). Vi tog söndagserbjudandet - stor stark och plankstek. Lite baconlindat slank också ner (White Trash of the Day). Sedan såg vi Bridesmaids, äntligen!

----------------------------------------------------------

På fläskfotsfronten föga nytt. Men idag har jag varit på en såndär datortomografi. Trots att jag under en timme drack två liter kontrast fick de injicera ytterligare i blodet när jag låg på bristen.

"Nu kommer det att kännas varmt i hela kroppen och som att du ska kissa på dig, men det gör du inte..."

Sant! Blev tvungen att känna på strumpbyxorna flera gånger efter undersökningen - för det kändes verkligen som att jag kissat på mig! Lite läskigt var det att ligga i den där apparaten också, men fort var det gjort! Håll tummarna för att vi löser mysteriet nu.

------------------------------------------

Mina problem känns dock aningen världsliga. Igår ringde Nordmaling och berättade att farmor ligger inför döden. Det känns underligt för mig som aldrig tvingats förlora en far- eller morförälder tidigare. Samtidigt känns det som att jag tar det nästan äckligt bra. Jag tror det har att göra med att jag redan sörjt hennes försvinnande. Farmor har inte varit sig själv på många år och därför kanske jag redan hunnit bearbeta allt. Hennes tid är kommen, det är en fråga om dagar efter vad jag förstått och jag är övertygad om att hon kommer till en bättre plats när hon väl bestämmer sig för att gå. Mina tankar går just nu till farfar, papi och hans syskon. Där det gör ont gör det riktigt ont.