Direktlänk till inlägg 20 september 2010
Johanna sa det bäst. Begreppet livsfarlig ledning har fått en helt ny innebörd. Jag känner mig tom inombords. Jag har gråtit ut allt som fanns där inne. Hur kunde det bli såhär? Fyra år till? Jag mår illa. Den svenska modellen som vi tillsammans byggt upp och har varit stolta över kommer att förintas. Om fyra år kan det vara för sent. Våra gemensamma egendomar kommer att vara förlorade. Klassklyftorna kommer att öka. Främlingsfientligheten kommer att breda ut sig.
Martin skrev: I hela Europa har det varit samma mönster, rasisterna stöveltrampar sig in i parlamenten efter år av nedskärningar, privatiseringar och försämrade rättigheter på arbetsmarknaden.
Historien upprepar sig och det ska vi komma ihåg! De sålde vår välfärd, vår solidaritet. Sålde vår rättvisa och vår jämlikhet. Sålde vår känsla för rätt eller fel. Och nu ska vi ta det tillbaka!
Igår var känslorna många. Vi var arga. Vi var ledsna. Men vi var tillsammans.
Jag har bestämt mig för att lägga ner det här. Det innebär ju inte någon dramatisk förändring i och för sig, men jag tänkte ändå göra er uppmärksamma på att jag gör slut med bloggen - här och nu. Mitt liv är fullt av uppdateringar i alla fall och här...
En så kallad lucköppning (man kan lära sig många nya ord av Systembolagets tonårsparlör) och Popkryss på TC med min Partykärna och mysigaste Renlund senare. Kvällen slutade med en morgon och Whiskey soda, käk och Othello hemma hos Nils. Efter det ha...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 |
28 | 29 | 30 | ||||||
|