Andra föreställningen avklarad. Idag hade jag publikstöd i form av nära och kära. Gött mos. Trots min inte nådigt påtagliga baksmälla och hesa röst gick det vägen. Vi partade loss så det stod härliga till efteråt. Ska skeda regiassistenten nu.

Tack gott folk! Wien aeger.

   Här ligger vi och glassar. Gräddan. En lyckas premiär, ett pömsigt gäng såhär efter akterna. Och Björn då. Man skulle ju kunna tro att alla genast vill hem till sitt, till sitt egna, riktiga liv och passa på att ta en paus från varandra, nu när man kan.

Näpp. Jag tror att den tryggheten man hittat i samvaron särskilt i och med de här sista dagarna lägger sig som ett mjukt duntäcke över oss och omsluter oss som ett litet pjamasparty som ingen vill gå hem ifrån.

Det finns inget arbete kvar, inget är jobbigt, härifrån bara nerförsbacke. Jag väntar på kuddkriget när fjädrarna flyger och vi kollapsar i lycklig utmattning och kramar lite mer än vanligt på varandra. Högen på lördag. "Birds do it. Bees do it. Let's do it..."

/D, Regissör'n