Det gick alldeles ypperligt med barnvaktandet igår! Till läggdags vill säga. Först då upptäckte lilltjoppan att mamma var borta. Och jisses vad hon skrek! Oavbrutet och länge. Efter att ha prövat allt (verkligen allt) la jag mig av ren utmattning i sängen, med henne intill mig (fortfarande gallskrikandes). Jag började nynna vaggvisor och då minsann - då tystnade och somnade hon bums. Tänk att ett så gammalt välbeprövat knep kunde funka? Go Byssan Lull! Go!

Jag har för övrigt insett att det kommer att bli upp till mig att lära lunsen lite hockeyvett. Hon diggar när jag sjunger AIK-ramsor! Det bådar gott inför framtiden.