Mitt hopp om kärleken har på slutet börjat gå på sparlåga. I förrgår fick jag veta att till och med radarparet gjort slut. Efter att ha pratat med ena halvan förstod jag dock att det var till det bättre. Allt är inte alltid som det verkar utåt. Verkligen inte.

-------------------------------------------------

Igår kväll satt jag och den där ordtypen i soffan när han började förklara att han varit lite rädd för att träffa mig eftersom jag är en tjej som han skulle kunna bli så vansinnigt kär i. Han sa också att det kändes safe att säga det nu när mina känslor så tydligt låg på annat håll. Det var ärligt och väldigt fint. Jag blev glad. Vi borde kanske bli duktigare på att berätta för människor att vi tycker om dem? Ja! Jag ska börja redan idag!

Mannen bakom orden är på besök. Jag har precis tryckt en deliciös middag lagad av karln. Nu förbereds efterrätten för fulla muggar. Jag känner mig som en prinsessa! Yes.

Idag när jag kom till skolan tyckte jag Viktor sa "Vilken fläskig basker du har!" Det sa han inte. Dejlig felhörning där!

Vi är i inledningsfasen av examensarbetet och jag fick ett "ok go!" på seminariet. Känns bra. Nu är det bara till att börja gräva. 

Har för övrigt äntligen fått publicera kandidatuppsatsen på nätet. Om ni är nyfikna kan ni läsa den i fulltext här. Jag tycker mest det känns skönt att lämna den bakom mig dock. We did it! Hurray.

Igår sippade vi taxfreeinhandlad Martini Rosato och smaskade mörkmörk choklad ända in på småtimmarna. När alarmet bräkade loss imorse var jag därför rätt sleten. Förstå då min lycka när jag möttes av denna vy i köket:

Smygar-Sandra hade gått upp före och kirrat frullen. Det är vad jag kallar kärlek det!

Annars har helgen förflutit hyfsat smärtfritt. Jag har jobbat och bland annat tagit med Gussi på långa skogspromenader i den ibland mer och ibland mindre befintliga vårsolen. Jag konstaterar: vi går mot ljusare tider.

När man får oväntat besök kan det vara "kusinen" Sandra som kommer och lyser upp tillvaron. Snygg-Linus var inte sen på att joina myskavalkaden. Vi snackar känslor, har dämpat belysningen och tryckt fruktsallad till melodifestivalen. Det är hemskt vad Sverige har att erbjuda i musikväg ibland! I alla fallers har jag och Sandra bestämt oss för att ta en USA-repris i juni. Oh yeah! Keep on rollin' baby!

Undertecknad har gjort entré som emotionellt psycho på mailbasis. Jag har dock inte klickat på "send" och det kommer jag nog aldrig att göra. Men det var förbannat härligt att få skriva av sig. Och när jag skrev insåg jag att det kanske är jag som kastar bort något. Skit-Sofia. Den som lever får se.

Igår kom Frida och Cleo hit för att hålla mig både i handen och sällskap. Vi käkade middag, såg en halvtäskig film och sen sov bruttorna över. Idag blidde det långfrukost, allmänt slappande och lite busande med den lilla. Jag blir så himla glad av dem.

Aftonen har vigts åt jobb. G var febrig så jag har suttit och gosat med honom i famnen hela kvällen. Sötare grabb får man leta efter. Och hjärtat går i tusen små bitar när man ser att han är ledsen.

Landade precis hemma. Fannie är i Norrland så lyan ekar tom. Det enda som drar min uppmärksamhet till sig är min försummade hemtenta. Tre. Meningar. Skrivna.

Imorse när jag vaknade visste jag att det här skulle bli en jobbig dag. Jag menar, varför kan inte livet bara vara som en romantisk Hollywood-film? Var fan är det lyckliga slutet?

Senare fick jag beskedet att en nära väns mor gått bort. Det gav mig perspektiv. Mina problem är bara värdsliga. Det här är sånt som går över. 

Mina tankar går till dig ikväll kompis.