Den är ständigt närvarande denna fråga. Varför? Ack, varför valde vi att basera vår C-uppsats på en kvantitativ undersökning? Varken jag eller Marie är några mattesnillen och ingen av oss finner det särskilt kul att leka med siffror heller.

Häromdagen fick jag ringa min äldsta lillebror och fråga hur man räknade ut procent. Han suckade ljudligt. Det bör tilläggas att jag innan det ringde min yngsta lillasyster och försökte googla mig fram till svaret! Varför begåvades inte jag med en mattehjärna? Min tog semester efter gymnasiet. Det är uppenbart.

Vi fick i alla fall beröm på handledningen för vårt arbete och Jan Örnéus meddelade att vi tagit kodningsrekord på Södertörns högskola. 822 stycken enheter blev det till slut. Nu sliter vi vårt hår för att sammanställa skiten och göra något vettigt av den.

Hallå!

Idag var det spexaudtion. Sjunkt många männsikor kom. Så alla får nog tyvärr inte vara med, det är synd. Jag var där mest och hängde och berättade om min lilla idé. Jag har länge drömt om att dansa i en hudfärgad kroppsstrumpa. Så jag vill starta ett litet dansteam för spexet. Hoppas det blir av.

Sedan drog alla vi överblivna männsikor hem (Jag, Dennis, Felicia och Sofia) till Annika för vin och varma mackor. Klockan är nu jättesent och vi har haft trevligt. Mycket intressanta diskutioner om saker som fastnat i vissa kroppsdelar. Haha. Och Sofia har hela dagen irriterat mig med den där jävla pekpinnen på bilden. Jag har varit rädd att få den på olämpliga ställen. Tills slut gav jag upp, som ni ser på bilden. Men nu ska vi hem och sova.

xoxo, Anna D

http://happysmitten.blogspot.com

Igår var jag och kusin-Daniel och såg nycirkusprogrammets föreställning Miss Balance ute i Alby. De var superduktiga!

Efter det blev det utgång med team Westermark. Som vanligt var det allt annat än ointressant. Vi nöjer oss med att säga så mycket. För mig blev det dock en mycket tidig kväll så det har gått utmärkt att jobba idag.

Nu myser jag, Fannie och Pelle med varma mackor och pensionärs-tv här hemma. Min förkylning tillät tyvärr inte någon festivalsomflyttningsfest, men det känns bra att folk ringt och saknat mig där i alla fall!

Det första jag och Marie ser när vi kommer ut på Drottninggatan i vår tofsjakt är detta:

Helt sjukt. Tydligen kostade de 400-500  kronor trots "rean". Ja jävlar i mig! Jag satsade dock på en mindre lyxig variant från Indiska för endast 70 riskdaler.

I kassan:

Kassörskan: Åååh, så det blev en liten tofs!?

            Jag: Jo.

Kassörskan: Den här är den sista vi har kvar! Vi fick in dem igår.

                   De går som smör asså!

Vad jag skulle med en tofs till? Jo, det är ju en obligatorisk Maria Montazami- accessoar. Det vankades Hollywood-fest för alla kåraktiva igår.

Jag har aldrig varit, kommer aldrig att bli och vill inte vara en "tjejtjejig tjej". Men igår njöt jag i fulla drag av att kleta på mig rosa läppstift var femte minut och säga "mums" och andra klassiska Montazami-citat.

Den som köper sin första tofs kommer inte att ångra sig!

Utan läppstift känner jag mig exposed, rädd och nervös.

Det är jobbigt att klä upp sig när man är snygg i allt.

Jag lärde mig faktiskt att göra kaffe för ett år sen, så jag har blivit expert.

Han betalar allt....toppen.

Det där sista visade sig bli verklighet. Efter sittningen drog vi ut och himmel vad folk skulle bjuda på saker. Bland annat en redaktör. Mina vänner - jag kanske har praktiken säkrad! Idag  mår man ju som man förtjänar. Men he' va 'ne värt!

I veckan har jag hattat runt som värsta tattaren/vagabonden/luffaren eller vad man än vill kalla det. Det enda jag gjort på hemmaplan i veckan är att sova (och knappt ens det!). Det sliter det här livet. Men ikväll är jag bara hemma och försöker slappa röven av mig.

Veckans insikt: Folk på Kungliga Biblioteket spolar inte efter sig.

Jag mest bara flänger från ställe till ställe just nu. Något djupare, mer välformulerat inlägg blir det därför inte idag. I torsdags var jag och Camilla på release-fest för boken 90-talet.se - Eller vem fan komponerade modemljudet? på SpyBar. Det var inte jättehett, men goodiebags och RobinsonRobban får en alltid på glatt humör!

Igår var jag av förklarliga skäl sleten som en gammal gnu. Extrafamiljen servade mig med en deliciös middag och soffmys för hela slanten. Nu ska jag till Gamla Schtan och se hockey med Linnea och några sköna dudes. Sen får vinden föra mig var den vill. Klänningen sitter där den ska! Fredens vänner! Fredens.

När man sitter och kodar kungabröllopsartiklar hela dagen lång är det svårt att inte ramla över en och annan intressant artikel om annat. Följande kontaktannons hittde jag i Svenska Dagbladet från den 23 oktober 1932.

Änka i 40årsåld.

ensam, förmögen, representativ

med välordnat större stockholmshem,

önskar för eventuellt äktenskap lära

känna en verkligt gedigen man, ej

under 50 år. Anonyma svar beaktas

ej. Svar till "Julen 1932"

Om jag skulle hotta upp den till 2010 års nivå och skriva den utifrån mig själv skulle den lyda såhär:

Singeltjej kring 20

ensam, fattig, presentabel, snart utan bostad,

önskar för eventuellt förhållande träffa en

riktigt schysst snubbe, ej över 30 år.

Anonyma svar ger jag blanka fan i.

Svar till "Julen 2010"

Igår julmyste jag hos kusin-Frida och Cleo. Jag fick go'maten och varm choklad och fick vara med när lillan satt själv för första gången! Hon har blivit sådär gosigt stor så man kan busa med henne lite mer ordentligt nu. Himla kul! 

Fan vad kul jag är!

...fast egentgligen var det kanske du som var kul.

Jag hämtade ut mördartentan idag. Jag hade satt 23 av 24 poäng. Det är bara till att sträcka på sig! Handledningen gick fint den också, vi är på gång!