Idag fick jag Åsas kärleksfulla spexrecept på posten. Gulle! Nu känner jag mig dock lite tvingad att returna the favour.... såatte...

Båda: Vi står här idag, vem är du vem är jag?

Vi fattar ingenting,

Sofia: Men du är väl Jing?

Annika: Jag får panik ibland,

Sofia: Var fan är Strandh?

Båda: Vi börjar vänja oss vid att helt vara lost.

Men när hon klappar mig, och säger mig
Allting kommer att ordna sig
Och när hon tar min hand (när hon tar min hand)

Så börjar lugnet landa, i en härlig spexanda
Vi vet att det låter löjligt, men det är möjligt, oh, whoa, whoa, whoa!
Håll mig och ropa ut, vi fixar detta till slut!

Annika: Åsa gav regi, fick på ensemblen pli?
Sofia: Jag trodde allt gick bra, tills folk hoppa av
Båda: Vi har funderat på att skaffa ridå eller så
Men det blir inte lätt med vår ekonomi

Men när jag tänker på, dom gånger då
Ananasen kom på tal och så

Och Otto slog en arm, Eriks underarm, ja då blir jag varm

Vi har sett djungeln växa, dekor får ingen bakläxa

Lange och christian spred vårt ord o Anna o Fannie fixa sittning

Håll huvudet högt och ropa ut – vi fixade detta till slut.

Kan inte stanna, men vart ska jag gå?
Hur jag än gör blir det fel ändå
men när jag ser
Och när hon ler

Så börjar lugnet landa, i en härlig spexanda
Vi vet att det låter löjligt, men det är möjligt, oh, whoa, whoa, whoa!
Håll mig och ropa ut, vi fixade detta till sluuuhuuhhuut!

Vi fixade detta till slut! Uhuhuh

Vi Fixade detta till slut! Uhuhuh
Vi Fixade detta till...

Publiken hurrar och i pausen surrar
Elin korrar och Linda borrar
Högström byggde och Lange Sydde
Ensemblen repar och regi dom stretar

Bandet plinka och vi bah vinka.

Kören köra och nu vi vill höra...

Vi fixade detta till sluuuuuuuuuuuuuut!

Okej, gårdagen var kanske ingen världshit. Det började med att Huge (min hyresvärd) ringde och meddelade att en faktura på 1300 svenska riksdaler skulle landa i min brevlåda inom kort. Penningarna ska täcka kostnaden för störningsjournens utryckning(ar) i lördags. Det var väl kanske inte hela världen... men sen!

Efter praktiken gick jag för att hitta mig en söt examensklänning. När jag prövat fyrtiotvå olika och krånglat av mig skitplaggen på Gina Tricot kände jag hur det dunsade till på min fot. AJ SOM FAN! Och sen kunde jag inte hitta min telefon. Den måste ha glidit över till provhytten intill. Jag knackade snällt på och frågade om damen (läs snorungen) där inne såg någon mobil. Hon svarade nej.

Jag krigade mig sedan fram i kassakön och frågade om personalen hade en telefon jag kunde få ringa min alldeles färskborttappade mobbe till. Det fick jag. Det tutade upptaget. En minut senare var den avstängd. Jäkla skit! OFLYT!

Nu är kortet spärrat. Jag ska gå och handla en ny lur idag. Ni som tycker att jag borde ha ert nummer kan ju maila det till mig på fejjan eller här: sofia.lundqvist@hotmail.com . Tack!