Jag pustar mest ut efter en händelserik och kreativitetsflödande spexhelg. Fasiken vad underbar vårens uppsättning kommer att bli! 

Efter gårdagens tröjtryckningsfest har vi dessutom värsta snygga spextisharna! Suktar (verkligen suktar) efter fotona på helgens eskapader. Ska bjussa på några här inom kort! Foton alltså. Ja.

En killkompis uppmärksammade mig precis på att det just slog över till Alla hjärtans dag. Åh, detta fantastiska kommersiella jippo! Jag älskart. Ha en bra en!

Ps. Fannie tyckte att jag var tragisk som lyssnade på denna. Hon sa att det borde finnas en varningstext som löd typ "Om du uppskattar den här låten borde du söka psykiatrisk hjälp." Men vaddå? Jag tycker den är fiiiin.

Idag skulle vi ha haft ett utvärderingsseminarium om föregående kurs. Jag och fyra glada gamänger trotsade snön och tog oss dit. Några lärare var dock inte där. Efter en treminuters jakt hittade vi en som förvånat frågade om vi inte fått mailet. Eh? Näe. Tydligen var mötet inställt på grund av väderleken men vi hade inget fått veta. Förmodligen hade avsändaren bara skickat det till lärarna och räknat med att vi lata studenter ändå inte skulle ta oss dit. Man blir ju less. Hanna sa att det här ju på ett sätt sammanfattade hela kursen - bristande kommunikation, någon?

Vi fick i alla fall äta en trevlig lunch på Matmakarna tillsammans. På bordet stod en "prata" och när Viktor såg rubriken pekade han ivrigt och sade:

Om jag någonsin skriver en självbiografi ska den heta sådär!

Åsa fotade duktigt dagens spexrep. Bilden kanske inte ser så rolig ut i sig, men när Affe på fullaste allvar skulle förklara vad vi egentligen försökte framställa med den här ordningen var det oerhört svårt att hålla sig för skratt. "Ja, vi har nu hamnat i antikens Rom. Detta skådespel föreställer en för den tiden klassisk sexualrit och som vi alla ser står den ena kvinnan på den andres mage. Handlingen medför att livmodern mjukas upp inför vad som komma skall...."  

Jag har haft en klassisk idolaudition-sång på hjärnan de senaste dagarna. Ni vet den där som går "Fittan sticker fram, fittan sticker fram - hård och hårig, hård och hårig." Alltså, det kanske kan tyckas som ett I-landsproblem men det blev aningen pinsamt när jag utan att tänka på det gick och sjöng den jättehögt på kåren idag. Smidigast i stan.

Annars då? Jotack! Jag fortsätter i allra högsta grad med mitt skolförsummande. Jag har inte börjat med varken hemtenta eller examensarbete. Jag har livet lite på standby kan man säga. Ska ta tag i det snart.

Är precis hemkommen från en mycket välbehövlig barrunda med B-rudarna. Det blidde först öl i stan, sen vid Odenplan och slutligen på S:t Eriksplan. Snajsigt värre. Jag och Camilla var ihärdigast och avlsutade kvällen på världens kitschigaste ställe; Peppar.

Mobilkameran tog ju för hemska bilder, denna är snodd härifrån.

Mitt hopp om kärleken har på slutet börjat gå på sparlåga. I förrgår fick jag veta att till och med radarparet gjort slut. Efter att ha pratat med ena halvan förstod jag dock att det var till det bättre. Allt är inte alltid som det verkar utåt. Verkligen inte.

-------------------------------------------------

Igår kväll satt jag och den där ordtypen i soffan när han började förklara att han varit lite rädd för att träffa mig eftersom jag är en tjej som han skulle kunna bli så vansinnigt kär i. Han sa också att det kändes safe att säga det nu när mina känslor så tydligt låg på annat håll. Det var ärligt och väldigt fint. Jag blev glad. Vi borde kanske bli duktigare på att berätta för människor att vi tycker om dem? Ja! Jag ska börja redan idag!

Mannen bakom orden är på besök. Jag har precis tryckt en deliciös middag lagad av karln. Nu förbereds efterrätten för fulla muggar. Jag känner mig som en prinsessa! Yes.

Idag när jag kom till skolan tyckte jag Viktor sa "Vilken fläskig basker du har!" Det sa han inte. Dejlig felhörning där!

Vi är i inledningsfasen av examensarbetet och jag fick ett "ok go!" på seminariet. Känns bra. Nu är det bara till att börja gräva. 

Har för övrigt äntligen fått publicera kandidatuppsatsen på nätet. Om ni är nyfikna kan ni läsa den i fulltext här. Jag tycker mest det känns skönt att lämna den bakom mig dock. We did it! Hurray.