Igår sippade vi taxfreeinhandlad Martini Rosato och smaskade mörkmörk choklad ända in på småtimmarna. När alarmet bräkade loss imorse var jag därför rätt sleten. Förstå då min lycka när jag möttes av denna vy i köket:

Smygar-Sandra hade gått upp före och kirrat frullen. Det är vad jag kallar kärlek det!

Annars har helgen förflutit hyfsat smärtfritt. Jag har jobbat och bland annat tagit med Gussi på långa skogspromenader i den ibland mer och ibland mindre befintliga vårsolen. Jag konstaterar: vi går mot ljusare tider.

När man får oväntat besök kan det vara "kusinen" Sandra som kommer och lyser upp tillvaron. Snygg-Linus var inte sen på att joina myskavalkaden. Vi snackar känslor, har dämpat belysningen och tryckt fruktsallad till melodifestivalen. Det är hemskt vad Sverige har att erbjuda i musikväg ibland! I alla fallers har jag och Sandra bestämt oss för att ta en USA-repris i juni. Oh yeah! Keep on rollin' baby!

Undertecknad har gjort entré som emotionellt psycho på mailbasis. Jag har dock inte klickat på "send" och det kommer jag nog aldrig att göra. Men det var förbannat härligt att få skriva av sig. Och när jag skrev insåg jag att det kanske är jag som kastar bort något. Skit-Sofia. Den som lever får se.

Igår kom Frida och Cleo hit för att hålla mig både i handen och sällskap. Vi käkade middag, såg en halvtäskig film och sen sov bruttorna över. Idag blidde det långfrukost, allmänt slappande och lite busande med den lilla. Jag blir så himla glad av dem.

Aftonen har vigts åt jobb. G var febrig så jag har suttit och gosat med honom i famnen hela kvällen. Sötare grabb får man leta efter. Och hjärtat går i tusen små bitar när man ser att han är ledsen.

Landade precis hemma. Fannie är i Norrland så lyan ekar tom. Det enda som drar min uppmärksamhet till sig är min försummade hemtenta. Tre. Meningar. Skrivna.

Imorse när jag vaknade visste jag att det här skulle bli en jobbig dag. Jag menar, varför kan inte livet bara vara som en romantisk Hollywood-film? Var fan är det lyckliga slutet?

Senare fick jag beskedet att en nära väns mor gått bort. Det gav mig perspektiv. Mina problem är bara värdsliga. Det här är sånt som går över. 

Mina tankar går till dig ikväll kompis.

Vi kan spola! Efter nästan tre månaders av evigt påfyllande och hällande med skurhinken fungerar nu vår toa. Pelleponken kom förbi igår och fixade skiten.

Med sig hade han dessutom munkar och en trevlig kompis från Gotti-gotland. Det hela resulterade i en mysig spelkväll där jag och Fannie totalkrossade grabbarna i diverse ordförklaringsspel. Nice. Och tack!

Finner inga ord! Fr. v: Camilla, Henke, Homan och jag. Cinderella  2011-01-30

Denna där snodde jag rakt ur min systers blogg. Jag saknar Norrland!

Idag när jag klev utanför dörrn insåg jag dock att vi börjar gå mot vår här i södra Sveriget. Och någon sa att våren kan ses som en början på något nytt. Så känns det. Mina ögon svettas inte mera, men min hemtenta, ja den har jag inte tagit tag i ännu.