Ikväll kom det till min vetskap att en av besöksbrudarna i höstas fattat tycke för en av mina spexkompisar. När jag frågade ut henne om detta blev hennes svar:

"Alltså, jag tyckte han var rolig och vägen till en tjejs

hjärta går trots allt genom magen. Han bjöd ju på en shot!"

Jag ställer ifrån mig ett halvfullt vinglas, när jag kommer tillbaka är det tomt. Jag har myndiga syskon. Det känns, ja, lite ovant.

Imorse requestade min äldsta lillasyster att jag skulle kocka min berömda pasta carbonara. Sagt och gjort. När jag kom hem från jobbet styrde vi middag för åtta personer, klarrrt och betarrrt! Nu pömsar vi i paltkoma framför Flight of the conchords-boxen. Imorgon får vi se kalaspojkarna live.

Att det är pingst hade helt gått mig förbi. Först när jag och galne G anlände till Hagaparken fattade jag. Jag aldrig sett så många brudpar på en och samma dag.

Solen värmer så gott, jag har världens bästa jobb, la familia är här och vi tände grillen hos Gunnar och Monika ikväll. Yaaahoooo.

Vi är som en enda stor familj. Tack för en mysig kväll allesammans!

Nationaldagsfirandet med stort D inleddes med finmiddag på restaurang. Sen  käkade vi softis med O'boy vid hamnen, kollade på världens äldsta ångbåt i bruk, tog en promenad över en gård i Toten där det sägs spöka (spana in skelettdelarna på bild 5) och fascinerades slutligen över de vackra fyrverkerierna i Raufoss. En mycket god dag!

Igår lämnade vi skogen bakom oss och åkte in till Oslo för lite snabbshopping på IKEA och lunchmiddag. Solen hade äntligen hittat till Norge! Det uppskattades efter en så grå vistielse kan jag meddela.

Nu är jag åter på svensk mark. Vad varmt här är! Sammanfattningsvis kan jag säga att resan varit både avkopplande och lärorik. Det är längesen jag sovit så gott som hemma i Jannikes gästrum ute i skogen, skedandes med Øre. Följande är vad jag lärt mig:

• Norrmän är koseliga
• En snusdosa kostar 89 kronor i Norge
• Allt annat är också dyrt
• Generellt har norrmän en tveksam musiksmak
• Att sova på handbromsar och växelspakar sliter på ryggen

I helgen har jag tittat på, åkt i och sovit i bilar. Allt har varit kanon utom vädret. Regn, regn, regn och kyla utan dess like. Men det har vägts upp av hembrännt och varme mennesker. Jag har verkligen lyckats parta på norskt vis och det mina vänner kändes lite Vännäs. Ni från mina hemtrakter fattar vinken. Øyvind aka. Mr.Burns kom på en värdig sjätteplats i tävlingen. Men självfallet var han bäst!

Vi har blivit beväpnade med norska flaggor och rödblåvita vimplar av Jannikes svärmor. Nu ska vi ut på byn här i Snertingdal och fira syttende mai. Oslo skippade vi på grund av sletenheten, men imorgon bär det av mot den stora staden. Gratulerer med dagen!

Jag pluggade in norsk radio det första jag gjorde när jag klev av planet och Paul Simons You can call me Al spelades. Herlig.

Sen plockade Janka upp mig i sin BMW. Vi drog oss bort från Oslo, ut till den Norska landsbygden, idyllen. Vi gjorde först ett tvärstopp hos svärmoran hennes som knäckte en öl och å det vänligaste utbrast Skål! Velkommen til Norge Sofia!

Sen åkte vi hem till Jannikes och Øyvind hus. Här är så vackert - skog, berg, dalar och 1 km till närmsta granne. Efter att Janka plockat in hästarna stack vi iväg med grabbsen och åt pizza i schtan. Väl hemma igen bjurrade Øyvind på en liten sängfösare, kaffe och finaste norsk HB med äppelsmak, 98%. Om jag sovit gott? Jo.

Janka jobbar för fulla muggar, jag äter flatbröd och smygbloggar. Imorgon sticker vi till Gardemoen och kikar på när herr Ø tävlar i Norska mästerskapen i drifting och på söndag partar vi loss i Oslo. Jag klagar inte.